Flickan sörjde ofta sin festman. Ängeln var alltid med henne vid hans grav och höll hennes hand.

  Ängeln levde med flickan. Pigorna ogillade henne. Mycket. Ängeln brydde sig inte, hon brydde sig bara om flickan.

  Ängeln visste, hon kunde inte vara hemlig längre. Änglarna hade börjat söka efter henne. Hon hade sett tecken. Om hon skulle avslöja sig som en ängel skulle de finna henne.

  Ängeln såg att flickan var trött på att ängeln aldrig sa något. Hon ställde oftare frågor till henne, men hon kunde aldrig svara.

  Flickan såg ledsen ut. Ängeln ville trösta henne, men det var endast med ord hon kunde hjälpa. Flickan såg upp på ängeln med tårar i ögonen, hon önskade ängeln en god natt och vände för att lämna rummet. Ängeln hade gjorde flickan ledsen, hon kunde inte leva det det längre.

  Ängeln ställde sig upp, hon sprang till flickan och kramade om henne bakifrån. Flickan såg på ängeln. Hon vände bort sin blick. Ängeln tänkte efter ett tag, hon tog ett djupt andetag och tog flickans hand, hon tog sats och började springa med henne. Flickan följde efter. Ängeln sprang ut på gården, på gården fanns det alla möjliga frukter, även den förbjudna.

  Ängeln såg på frukten, ett gyllne rött äpple hängde sist kvar i sitt träd. Ängeln tog äpplet och såg på flickan. Flickan hade låtit sina tårar rinna och såg oroligt på ängeln. Ängeln suckade tyst, önskade sig själv lycka till och åt av frukten.

Det var hennes fjärde misstag.

Flickan levde i rikedom. Hon hade både drängar och pigor. Hon hade en stark fader och en kärleksfull moder. Hon hade alla möjliga vackra klänningar och smycken. Flickans rum var stort. Flickan är rikare än var ängeln var, fast ängeln hade levt i en fattigare tid än vad flickan gör nu.

  Ängeln fick lov att övernatta hos flickan. Ängeln var ännu stum och kunde inte säga ett ord, och ännu var hon hopplöst förälskad i flickan. Flickan visste inte. Hon visste inte om ängelns förälskelse. Ängeln visste att det var fel, hon skulle få straffet att få en silverkula genom bröstet.   Det hade hon redan, det kändes som det, för varje gång hon såg på flickan gjorde det ont i hennes bröst.

  Flickan var redan förlovad, förlovad med en man i hennes ålder. Han sa att han älskade henne mest av alla. Han ljög. Ingen kunde älska flickan mer än ängeln.

  Ängeln hade fått lov av flickan att stanna i hennes boning, tills ängeln kunde gå till sitt hem, det var svårare än vad flickan trodde. Flickan trodde ännu att ängen var en människa, bara en människa som inte sa något.

  Ängeln hade valt att stanna med flickan. Stanna tills någon hittar henne. När de andra änglarna hittar henne, skulle hon ta sitt straff som den misslyckade ängeln hon var.

  Ängeln fick låna kläder av flickan, hon fick välja vilken vacker klänning hon ville sa flickan. Ängeln tog bara en, en vit, underbar klänning. Den gick ner till hennes knän.

  Den var enkel, precis som ängeln. Flickan sa att ängeln var vacker. Ängeln ville säga något tillbaka, men ännu lät det inget när hon öppnade sin mun, hon var ännu stum.

  Flickan talade ofta med ängeln, och ängeln lyssnade på varje ord. Varje gång flickan sa något lät det som musik. Hennes röst var underbar.

Ängeln hade glömt hur sin egna röst lät.

  En dag, skulle flickan återförenas med sin festman. Ängeln hade fått lov att träffa honom. Hennes festman var en glad man, när flickan såg honom log hon vackert och kastade sig om honom. Ängeln kände sitt avund växa inom henne. Mannen älskade flickan, och flickan älskade honom. Men, ingen älskade flickan mer är ängeln.

  De alla åt en middag tillsammans. Ängeln, mannen och flickan. Efter en stund gick flickan ut. Ängeln såg på mannen i hat. När hon visste att ingen skulle höra hans skrik, tog hon den vassaste kniven av de alla och högg mannen i hjärtat. Mannen ropade efter hjälp och ängeln sprang iväg.

  En piga kom springande. Hon hade hört mannens skrik. Hon kom in i matsalen och såg mannen död. I hans hjärta satt en kniv. Pigan tog i all panik ut kniven ur mannens bröst. Bakom henne stod flickan. Flickan såg med rädsla på pigan och mannen. Hon trodde på att pigan hade tagit livet av hennes festman. Pigan blev senare halshuggen för vad hon gjort.

  Ingen kunde älska flickan mer än ängeln.

Det var hennes tredje misstag.