Flickan levde i rikedom. Hon hade både drängar och pigor. Hon hade en stark fader och en kärleksfull moder. Hon hade alla möjliga vackra klänningar och smycken. Flickans rum var stort. Flickan är rikare än var ängeln var, fast ängeln hade levt i en fattigare tid än vad flickan gör nu.

  Ängeln fick lov att övernatta hos flickan. Ängeln var ännu stum och kunde inte säga ett ord, och ännu var hon hopplöst förälskad i flickan. Flickan visste inte. Hon visste inte om ängelns förälskelse. Ängeln visste att det var fel, hon skulle få straffet att få en silverkula genom bröstet.   Det hade hon redan, det kändes som det, för varje gång hon såg på flickan gjorde det ont i hennes bröst.

  Flickan var redan förlovad, förlovad med en man i hennes ålder. Han sa att han älskade henne mest av alla. Han ljög. Ingen kunde älska flickan mer än ängeln.

  Ängeln hade fått lov av flickan att stanna i hennes boning, tills ängeln kunde gå till sitt hem, det var svårare än vad flickan trodde. Flickan trodde ännu att ängen var en människa, bara en människa som inte sa något.

  Ängeln hade valt att stanna med flickan. Stanna tills någon hittar henne. När de andra änglarna hittar henne, skulle hon ta sitt straff som den misslyckade ängeln hon var.

  Ängeln fick låna kläder av flickan, hon fick välja vilken vacker klänning hon ville sa flickan. Ängeln tog bara en, en vit, underbar klänning. Den gick ner till hennes knän.

  Den var enkel, precis som ängeln. Flickan sa att ängeln var vacker. Ängeln ville säga något tillbaka, men ännu lät det inget när hon öppnade sin mun, hon var ännu stum.

  Flickan talade ofta med ängeln, och ängeln lyssnade på varje ord. Varje gång flickan sa något lät det som musik. Hennes röst var underbar.

Ängeln hade glömt hur sin egna röst lät.

  En dag, skulle flickan återförenas med sin festman. Ängeln hade fått lov att träffa honom. Hennes festman var en glad man, när flickan såg honom log hon vackert och kastade sig om honom. Ängeln kände sitt avund växa inom henne. Mannen älskade flickan, och flickan älskade honom. Men, ingen älskade flickan mer är ängeln.

  De alla åt en middag tillsammans. Ängeln, mannen och flickan. Efter en stund gick flickan ut. Ängeln såg på mannen i hat. När hon visste att ingen skulle höra hans skrik, tog hon den vassaste kniven av de alla och högg mannen i hjärtat. Mannen ropade efter hjälp och ängeln sprang iväg.

  En piga kom springande. Hon hade hört mannens skrik. Hon kom in i matsalen och såg mannen död. I hans hjärta satt en kniv. Pigan tog i all panik ut kniven ur mannens bröst. Bakom henne stod flickan. Flickan såg med rädsla på pigan och mannen. Hon trodde på att pigan hade tagit livet av hennes festman. Pigan blev senare halshuggen för vad hon gjort.

  Ingen kunde älska flickan mer än ängeln.

Det var hennes tredje misstag.